pudelrock

Trillian är sur över att valparna fått all uppmärksamhet i bloggen så nu begär hon att jag skriver ett inlägg endast tillägnat henne, så jag gör väl det.
Lillstumpan blir snart 1 år och jisses vad tiden går fort! Vi har inte ens hunnit träna in hälften av det jag tänkte när jag körde i gång med henne som valp. Men hon är ändå jordens bästa storpudeldam. Hon är väldigt lugn och stabil, har varit så duktig med valparna och kan ligga ner och busa försiktigt med Tekla fastän hon är så stor och unghundstokig i vanliga fall.

Någon träning av moment har det inte blivit på länge, har inte haft någon motivation och känner att det bara blir pannkaka om man börjar utan den. Men vi kör på med vardagshyfs, våran stora grej just nu är att gå i koppel med en eller flera av de andra, det är ingen lätt grej för Trillian vill gå fortast och först, och helst busa i kopplet. Det går framåt, men i bland får jag bli arg på mig själv för det är så lätt att glömma att hon bara är en ettårig, busig unghund och så ställer jag för stora krav. Hon är ju så mogen och stabil och inte alls lika tokig som de flesta andra unghundar jag känner, dessutom är hon så stor för mig som är van vid småskitarna, då blir det lätt att man tror hon är vuxen.

Pälsen är ingen framgångshistoria just nu. Fram till 10 månader ungefär hade hon inte en endaste liten tova, och så över en natt (ja så kändes det i alla fall) slog det till och hela pälsen var filtad och tovad. Jag fick ut allt tillslut och är nu noga med att bada och borsta oftare, dock så hann det bli lite hål här och var efter de största tovorna. Få se hur det ser ut i April, då är det ju tänkt vi ska på utställning... :S Kan ju inte fara med en stackars fågelskrämma till hund, men om vi fortsätter så här med pälsvården tror jag dte blir hyfsat i alla fall, får ta det som bra träning så här i början av karriären.

Här var hon less på mitt eviga borstande inför badet: