En hemsk dag
Nu har jag inte uppdaterat på länge, har varken haft tid eller ork.
I dag har jag dåliga nyheter att skriva om, Turbo(lillhanen) har fått somna in. Han började halta och vi sökte veterinär som upptäckte att han hade fel i knät. I dag var vi till Öjebyn för vidare undersökningar. De röntgade och kände och klämde, och det var inget kul att titta på dessa röntgenbilder. Hans vänstra ben hade höftfel och patella var fixerad på insidan av benet. Troligen hade ett av dessa problem funnits sen födseln och skapat det andra felet(gick inte att avgöra vad som kom först sas) eftersom han växte. I och med detta hade inte benet vuxit på rätt sätt och var mycket kortare än det andra.
Veterinären Bergdahl visade på skelettmodeller och i böcker hur det såg ut och förklarade att han aldrig kommer att få ett normalt ben. Han hade inte ont nu, men skulle få jätteont inom en rätt snar framtid. Dessutom hade han artros i höften vilket man nästan aldrig ser på en så ung valp.
Vi tog då beslutet på stående fot att låta honom somna in. Det gick lugnt till eftersom han redan var sövd och det märktes knappt när han slutade andas. Men inte har man upplevt mycket som var så jobbigt som detta. I dag har varit ett töcken i tårar och funderingar... På dessa 12 veckor hade vi fäst oss så oerhört vid denna glada och härliga kille. Bättre psyke får man leta efter. Men nu slipper han börja få ont och vi kan åtminstone försöka glädjas åt att han haft ett smärtfritt och glatt 12 veckor långt liv hos oss.
Tackar trots allt min lyckliga stjärna för att han inte hann flytta i från oss. Veterinären som besiktade valparna hemma i Kiruna märkte inget konstigt på knäna, så antingen missade hon det eller så hade inte knät hunnit vridas så mycket för en månad sedan. Bergdahl sade att det kan gå hemskt snabbt då valpar är så mjuka och växer så fort. Som sagt så är det skönt att tänka att han inte hann flytta till någon annan som hade börjat älska honom och tvingas gå igenom detta hemska med honom...
Här är några fina bilder jag tog på honom förra veckan, det gör ont i hjärtat att tänka att nyss var han så full av liv och nu finns han inget mer.
I dag har jag dåliga nyheter att skriva om, Turbo(lillhanen) har fått somna in. Han började halta och vi sökte veterinär som upptäckte att han hade fel i knät. I dag var vi till Öjebyn för vidare undersökningar. De röntgade och kände och klämde, och det var inget kul att titta på dessa röntgenbilder. Hans vänstra ben hade höftfel och patella var fixerad på insidan av benet. Troligen hade ett av dessa problem funnits sen födseln och skapat det andra felet(gick inte att avgöra vad som kom först sas) eftersom han växte. I och med detta hade inte benet vuxit på rätt sätt och var mycket kortare än det andra.
Veterinären Bergdahl visade på skelettmodeller och i böcker hur det såg ut och förklarade att han aldrig kommer att få ett normalt ben. Han hade inte ont nu, men skulle få jätteont inom en rätt snar framtid. Dessutom hade han artros i höften vilket man nästan aldrig ser på en så ung valp.
Vi tog då beslutet på stående fot att låta honom somna in. Det gick lugnt till eftersom han redan var sövd och det märktes knappt när han slutade andas. Men inte har man upplevt mycket som var så jobbigt som detta. I dag har varit ett töcken i tårar och funderingar... På dessa 12 veckor hade vi fäst oss så oerhört vid denna glada och härliga kille. Bättre psyke får man leta efter. Men nu slipper han börja få ont och vi kan åtminstone försöka glädjas åt att han haft ett smärtfritt och glatt 12 veckor långt liv hos oss.
Tackar trots allt min lyckliga stjärna för att han inte hann flytta i från oss. Veterinären som besiktade valparna hemma i Kiruna märkte inget konstigt på knäna, så antingen missade hon det eller så hade inte knät hunnit vridas så mycket för en månad sedan. Bergdahl sade att det kan gå hemskt snabbt då valpar är så mjuka och växer så fort. Som sagt så är det skönt att tänka att han inte hann flytta till någon annan som hade börjat älska honom och tvingas gå igenom detta hemska med honom...
Här är några fina bilder jag tog på honom förra veckan, det gör ont i hjärtat att tänka att nyss var han så full av liv och nu finns han inget mer.
Vi älskar dig Turbo!
Turbo med syrran
Turbo med syrran
