Spår i dag också
Ännu ett tråkigt inlägg utan bilder... Sitter på jobbet och fördriver tiden lite när man inte behövs så mycket :)
I dag har Trillian fått gå ett 520 m långt spår som legat i lite mer än 2 timmar. Tintin fick gå ett personspår som legat lika länge. Vet ju att apellspåren inte ska ligga lika länge men ids ju inte fara tillbaka flera ggr till spårstället.
Trillian gick jättefint första halvan av spåret, kanske lite för fort för att vara optimalt. Sen märkte man att hon började bli trött, sicksackade en del och stannade upp och funderade då och då. Jag började misströsta men precis när jag sa åt Mattias att nu har hon helt tappat bort sig så fanns där ju en spårsnitsel. Jag hade ingen aning själv vart jag hade gått, för det var så dåligt med snitslar. Måste lära mig att lita på hunden i alla lägen. Det var väldigt blåsigt i dag så jag vet ju inte heller vart dofterna låg på riktigt. Hon klarade ut spåret på ca 20 minuter och var så lycklig över att få bära klöven till bilen.
När jag skulle gå ut hennes spår var ju en annan historia. Jag började utgå från en ledningsgata rakt in i skogen och sen svänga höger och så höger igen tillbaka mot ledningsgatan.... Enkelt och lätt att hitta... Tyckte jag. Jag gick och gick mot det håll ledningsgatan låg, men tydligen så var jag åt ett helt annat håll. Det var bara skog och mer skog rakt fram och till slut började jag bli lite ängslig. Som tur var hade ju husse lagt Tintins spår åt ett annat håll så jag ringde honom, men när han ropade högt från vart han stod och jag inte hörde nåt blev jag ännu mer skrajsen. Till slut hörde jag i alla fall vart bilarna körde på stora vägen och hittade ut till sist. Och tilläggas bör att detta inte är någon speciellt stor skog, med rengärde åt ena hållet och ledningar och kraftverk åt andra. Jaja, lokalsinnet har jag nog ärvt av mor min. Vågar inte ens föreställa mig henne som spårläggare i skogen...
Tintin markerade lite bättre i dag, med mycket beröm och korv som belöning. Spårar gör hon klockrent i princip, men vindar en del. Hon är så söt när hon klättrar över ris och stockar och har svansen på topp, men är samtidigt så sansad i spåret. I morgon ska vi träna markering av spårapporter hemma på gården, och på appellklassens lydnadsmoment. Trodde det var först i september det var tävling här i stan, men det är ju redan i augusti. Lydnadsklass 1 för Trillian ena dagen och Apellklass spår för Tintin... Börjar redan bli nervös..., Nu är det fasiken hårdträning som gäller!!!
Aja hoppas ni har orkat läsa all text här, det känns hursomhelst bra att skriva om vad man har tränat, då kan man gå tillbaka och kolla här senare och se vad man har gjort för framsteg osv.
Nå nu ska jag väl ägna uppmärksamheten åt jobbet i stället :P
Kram på er och ha det gott i spårskogen, på lydnadsplan och i tv- soffan!;)
I dag har Trillian fått gå ett 520 m långt spår som legat i lite mer än 2 timmar. Tintin fick gå ett personspår som legat lika länge. Vet ju att apellspåren inte ska ligga lika länge men ids ju inte fara tillbaka flera ggr till spårstället.
Trillian gick jättefint första halvan av spåret, kanske lite för fort för att vara optimalt. Sen märkte man att hon började bli trött, sicksackade en del och stannade upp och funderade då och då. Jag började misströsta men precis när jag sa åt Mattias att nu har hon helt tappat bort sig så fanns där ju en spårsnitsel. Jag hade ingen aning själv vart jag hade gått, för det var så dåligt med snitslar. Måste lära mig att lita på hunden i alla lägen. Det var väldigt blåsigt i dag så jag vet ju inte heller vart dofterna låg på riktigt. Hon klarade ut spåret på ca 20 minuter och var så lycklig över att få bära klöven till bilen.
När jag skulle gå ut hennes spår var ju en annan historia. Jag började utgå från en ledningsgata rakt in i skogen och sen svänga höger och så höger igen tillbaka mot ledningsgatan.... Enkelt och lätt att hitta... Tyckte jag. Jag gick och gick mot det håll ledningsgatan låg, men tydligen så var jag åt ett helt annat håll. Det var bara skog och mer skog rakt fram och till slut började jag bli lite ängslig. Som tur var hade ju husse lagt Tintins spår åt ett annat håll så jag ringde honom, men när han ropade högt från vart han stod och jag inte hörde nåt blev jag ännu mer skrajsen. Till slut hörde jag i alla fall vart bilarna körde på stora vägen och hittade ut till sist. Och tilläggas bör att detta inte är någon speciellt stor skog, med rengärde åt ena hållet och ledningar och kraftverk åt andra. Jaja, lokalsinnet har jag nog ärvt av mor min. Vågar inte ens föreställa mig henne som spårläggare i skogen...
Tintin markerade lite bättre i dag, med mycket beröm och korv som belöning. Spårar gör hon klockrent i princip, men vindar en del. Hon är så söt när hon klättrar över ris och stockar och har svansen på topp, men är samtidigt så sansad i spåret. I morgon ska vi träna markering av spårapporter hemma på gården, och på appellklassens lydnadsmoment. Trodde det var först i september det var tävling här i stan, men det är ju redan i augusti. Lydnadsklass 1 för Trillian ena dagen och Apellklass spår för Tintin... Börjar redan bli nervös..., Nu är det fasiken hårdträning som gäller!!!
Aja hoppas ni har orkat läsa all text här, det känns hursomhelst bra att skriva om vad man har tränat, då kan man gå tillbaka och kolla här senare och se vad man har gjort för framsteg osv.
Nå nu ska jag väl ägna uppmärksamheten åt jobbet i stället :P
Kram på er och ha det gott i spårskogen, på lydnadsplan och i tv- soffan!;)
Kommentarer
Postat av: Linda
Hej Elisabeth!
Har ni kvar pudelkenneln?
Jag måste kanske sälja tillbaks Non Stop och skaffa en annan hund. Margareta kommer i såfall att få köpa honom, så att jag kan träffa honom. Hon söker en burkshund att träna med.
Han ser mig inte helt som en ledare.
Jag vet inte vad för ras som passar för mig men uppfödaren säger om jag kan fundera på att ha en pudel som förstahund innan jag har en schäfer. Jag är oerfaren på tävlingsområden med hund.
Postat av: Anna
Ska bli kul att se en liten pudel i appellen! :) Kul att spåret går så bra. Ni kommer fixa uppflytt!
kram
Trackback
